KALLOCAIN

Tolkning av Kallocain

Musikteater Unna har observerat och lyssnat på vad Kallocain kan säga till oss idag. Romanen utspelar sig i ett skräcksamhälle där alla är rädda för varandra. Allt du gör är för statens bästa och till och med dina barn tillhör Världsstaten. Så uppfinner Leo den märkliga drogen Kallocain som medför att ingen människa kan neka till sanningen. Inte ens våra innersta tankar är våra egna längre, de tillhör staten. Men drogen får andra effekter än att bara vara ett vapen i statens strävan efter total kontroll av sina medborgare. De som får drogen pratar om längtan efter andra sammanhang än statens, längtan efter egosistisk kärlek till man eller fru, till sina barn. Under Kallocainets påverkan erkänner människor att de är rädda för att bli angivna och att de längtar efter sammanhang där man kan lita på varandra. De kan inte ljuga under sprutan.  

Starkast kommer detta fram när Leo Kall ger Kallocain till sin fru Linda. Han är svartsjuk och tror att hans chef Edo Rissen är otrogen med Linda. Är det sant? Inget kan vara mer fel. Linda säger: ”Jag har aldrig kunnat tala med dig. Du är rädd och jag är rädd, och alla är rädda. Ensam, alldeles ensam.” Linda har under hela deras tid tillsammans saknat en närhet till Leo vilket hon erkänner under Kallocainets rus. Dagen efter är Leo rädd att Linda har anmält honom för vad han gjort. Men hon säger något överraskande helt utan Kallocain. ”Jag vill tala med dig. Länge. Vill du ha lite mer av mig, Leo?"

Kallocainet för människorna närmre varandra.